I ett kunskapssamhälle som Sverige går det ofta trender i det mesta, allt från bästa dieten till hur barn bäst uppfostras. För det mesta har det funnits väldigt tydliga trender i detta men idag finns det många olika inriktningar som följs. När det kommer till föräldraskap är det få som från början tänkt ut precis hur de vill förhålla sig till sitt barn utan ofta kommer det allt efter som baserat på någon form av grundsyn på barn och föräldraskap. Idag finns i princip två mer tydliga föräldrastilar, den auktoritära och den nära föräldern. Den auktoritära föräldern anser att barn behöver strama tyglar, tydliga regler och att straff är ett självklart inslag i uppfostran, ett nödvändigt ont. Den auktoritära föräldern ser att barnet skall anpassas efter de vuxna och inte tvärt om. En auktoritär förälder ser gärna nära föräldrar som curlingföräldrar som låter barn komma undan med allt. En nära förälder å sin sida anser att det är de vuxna som inom rimliga gränser skall anpassa sig efter barnet eftersom barnet inte bett om att komma till världen och har helt andra behov och förmågor än en vuxen. Nära föräldrar tror på att det mesta löser sig förr eller senare genom att ge barnet förståelse. fri tillgång till närhet och att aldrig villkora kramar och kärlek. Ofta (men absolut inte alltid!) använder sig nära föräldrar av en form av fri uppfostran fri från straff där naturliga konsekvenser anses räcka för att lära barnet vad som är önskvärda beteenden.
Dessa två vitt skilda synsätt på barn ger självklart också vitt skilda synsätt på hur barn skall behandlas vid tex konflikter eller när barnets behov krockar med den vuxnes. Ex:
Ett barn vill inte sova i eget rum, en nära förälder låter barnet sova i samma rum och om möjligt i samma säng medan en auktoritär förälder hellre lär barnet att sova i eget rum mot sin vilja.
Åsikter som ”barnet måste lära sig nån gång”, ”de ska veta vem som bestämmer”, ”det gäller att visa var skåpet ska stå direkt” eller ”bebisar behöver skrika ibland så de lär sig att mamma/pappa inte alltid har tid för dem” är vanliga åsikter hos auktoritära föräldrar som du aldrig får höra från en nära förälder.
Nu kan det verka som att jag börjar luta åt att auktoritära föräldrar inte kan vara bra föräldrar, det kan de självklart vara! Det beror helt på kombinationen av auktoritet och barnsyn. Det finns föräldrar som är auktoritära genom att vara väldigt strikt med de regler de har men ändå ger barnen mycket frihet att växa och finns där när de behövs medan andra auktoritära föräldrar har en syn på barn att de ska knappt synas och verkligen inte höras.
När det kommer till sömn spelar alltså grundsynen på barn in väldigt mycket i hur eventuella sömnproblem tacklas. Har föräldrarna en grundsyn på barn att de inte får påverka deras liv allt för mycket finns också en lägre acceptans för störd sömn och föräldrarna lockas snabbare att ta till stränga sömnmetoder för att få barnets sömn att bli som de önskar. Problemet i detta är att dessa föräldrar lättare bortser från barnets signaler och behov, de kan lättare utsätta barnet för fysiskt obehagliga tillvägagångssätt för att nå dit de vill eftersom de i större utsträckning bedömer att målet helgar medlen. Dessa föräldrar löper helt enkelt en större risk att medvetet eller omedvetet skada sina barn psykiskt och i vissa fall fysiskt jämfört med nära föräldrar.
Auktoritära föräldrar har ofta en brist i att våga lite på sina barn och deras förmåga att lösa problem på egen hand. Den auktoritära föräldern förbjuder barnet att prova saker de på förhand bestämt att barnet inte kommer klara av. När det kommer till sömn går den auktoritäre föräldern in och styr barnets sömn för att hen ska få den sömn föräldern anser är rätt på de tider föräldern anser är bäst istället för att lita på att barnet kan ordna det där med sömnen själv även högt upp i åldern. I dagarna läste jag en väldigt spännande artikel om den eventuella kopplingen mellan psykiskt dåligt mående och avsaknaden av närhet och tillit till barn som små. Något som verkligen passar in på en auktoritär uppfostran! Artikeln finner du här: http://www.guardian.co.uk/lifeandstyle/2013/may/04/leave-them-kids-alone-griffiths
Att jag själv ser mig som en nära förälder är knappast en hemlighet om du kikat runt på min blogg, men alla är vi olika och olika saker fungerar olika bra. Vissa barn tom behöver en mer strikt och tydlig uppfostran. Det viktiga, oavsett vilken grundsyn en har på barns uppfostran så är det viktigaste att läsa på om barns psyke och ha det med sig i sitt förhållningssätt till sitt barn.
Sömn för barn 