”Snälla barn”, är sömn verkligen alltid bra?

En av de vanligaste frågor en nybliven förälder får är frågan om bebisen är ”snäll” och sover bra om natten. Det finns en väldigt seglivad syn på barn som inte sover långa sammanhängande nätter nästan direkt som små illbattingar vars enda intresse är att manipulera och retas med sina föräldrar. Denna syn märks väldigt väl i flertalet sömnmetoder tex. sova hela natten där barnen ofta omskrivs som sluga och att de redan vid 3-4 månaders ålder försöker lura sina föräldrar för att slippa sova/få underhållning eller vad det nu kan vara. Små bebisar saknar dock helt förmågan att manipulera, de har nämligen inte det långsiktiga konsekvenstänk som krävs för att utstuderat manipulera någon annan, detta tänk kommer inte fören runt 4-5 års ålder. Således går det inte att säga att ett barn som sover gott stor del av natten i princip från första sund är ett ”snällt” barn, troligen har bara barnet mindre behov av närhet om denne sover  egen säng, eller så får hen sina behov tillfredsställda av tex samsovning utan att föräldrarnas nattsömn störs.

Nu är ju frågan dock varför denna syn på barn finns? Är det verkligen alltid eftersträvansvärt med barn som sover som stockar? Är all sömn bra sömn? Svaren är ganska enkla: Synen på barnen finns där för att det är enklast för de vuxna om barnen sover, alltså är det det som ses som det mest eftersträvansvärda. Ur ren evolutionär syn så har man dock sett att i krissituationer är det barnen som gör väsen av sig och inte lugnt sover timme ut och timme in för sig själva som har den största sannolikheten att klara sig. Kanske för att skrik genererar mer omvårdnad medan det nöjda barnet ”glöms bort”. Vad gäller den andra frågan så är det faktiskt så att alla sömn är långt ifrån nyttig eller eftersträvansvärd. Framförallt är det inte önskvärt med en nyfödd bebis som sover allt för mycket, detta eftersom det lätt blir en ond spiral där barnet inte äter ordentligt, blir trött av att inte äta, äter ännu mindre och plötsligt kan situationen bli allvarlig med uttorkning eller kraftig viktnedgång. Har man en nyfödd som sover mycket och inte verkar gå upp i vikt/går ner i vikt är det väldigt viktigt att väcka barnet, störa denne när hen är på väg att somna under matningen osv. allt för att få i barnet näring. Det brukar även vara bra att mata barnet med utpumpad mjölk eller ersättning i kopp/medicinspruta eller dyl för att få i barnet mat om denne är för trött för att suga på bröst/flaska.

En annan situation där sömn inte enbart är av godo är vid sjukdom, i synnerhet hos små barn. Liksom hos nyfödda kan det leda till en ond spiral om barnet sover för mycket. Ett barn som är under 6 månader, har feber och diarré tex bör absolut inte sova 6-12 timmar i sträck, det kan räcka för att få ett uttorkat barn och snabbt bli livshotande. I dessa situationer är det bra att väcka barnet, ge lite vätska och sedan låta barnet somna om med jämna mellanrum, ca 2 timmar mellan är max. Även för äldre barn med hög feber/magsjuka är det bra att väcka barnet och ge vätska för att förhindra uttorkning, hos äldre barn är dock inte förloppet fram till uttorkad fullt lika snabbt så det är lättare att avvakta lite och se på allmäntillståndet.

Sömn kan förutom att vara en återhämtning för kroppen även användas som en försvarsmekanism. Under stress/trauman kan personen som utsätts för detta faktiskt somna, som ett sätt för kroppen att stänga av och helt enkelt skydda sig genom att inte se/uppleva stressen mer. För barn som tex lämnas ensamma att skrikande/gråtandes lyckas somna kan många gånger somna av just den orsaken, stressen gör att bebisen/barnets kropp stänger av. Lika så kan barn bli som utslagna om de vistas i en väldigt stressig miljö som de är för små för att klara av. Tyvärr ses detta ofta som positivt, vid läggning anses metoden haft effekt och i stressiga miljöer ses det gärna som att barnet somnat av nyttig stimulans. Vad detta verkligen kan betyda i längden om det sker frekvent är dock inte helt klarlagt, vad vi vet är att svår stress hos barn utsöndrar cellnedbrytande hormon i hjärnan som kan hämma hjärnans tillväxt. Detta kan vara värt att ha i åtanke nästa gång någon påtalar att ett sovande, lugnt barn som kan somna i alla situationer är ”snällt”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s